om att inte kunna kontrollera dom blöta dropparna som tränger fram från ögonlocken

tårarna kommer bara. som en vana, en reflex. ingenting jag kan göra nåt åt..
ibland är det skönt att låta tårarna rinna, alla hemskheter man gömt inom sig ett tag bara rinner ur en.. men seriöst, hur mycket tårar kan rymmas bakom ögonen?
dom bara rinner och rinner, som om det inte finns något stopp...
somsagt, ibland är det skönt, men nu tycker jag att det räcker..
för jag mår ju inte dåligt egentligen.
jag är ju faktiskt världens lyckligaste människa♥..
detta är ju bara några omständigheter som kommit ivägen, helt i onödan..

jag saknar er, jag tänker på er varje dag. varje, varje, varje, varje DAG!
nu - tycker jag att ni ska komma hem. för alla saknar er. ♥

jag älskar dig oskar, tack för att du gör mig till världens lyckligaste människa.♥