börjar tänka på mina fina kusiner.
det var en dag efter jag fått veta det..
jag hade mattelektion och kunder inte koncentrera mig för jag tänkte bara på dom..
var så ledsen, deprimerad, jag ville bara gråta..
jag kunde inte jobba, och jag ville bara gå och prata med nån..
så jag gick fram till matteläraren som just då satt å hjälpte nån..
jag; jag måste gå härifrån.
hon; varför det? (utan att ens kolla upp)
jag; mina kusiner har blivit häktade för mordbrand... jag måste få gå.
hon; (tittar upp, bara stirrar på mig sen säger hon); oj.
sen lämnar jag klassrummet.. har gråten ändå upp till öronen, vill bara skrika..
hon kommer efter mig och frågar om jag behöver prata med någon...
jag säger att jag tänkt göra det...
jag gjorde det aldrig.
jag var ledsen flera veckor efter det..
mina klasskompisar var förstående... lärarna också.. dom flesta iallafall...
jag vet ärligt talat inte varför jag ville skriva om detta, och varför just nu?
vet inte, kom bara å tänka på det...
bra med en blogg där man kan skriva av sig...
tack för denna gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
lämna gärna en liten kommentar här! :)
det gör mig väldigt glad!