om man har överbelastat med IQ så får man huvudvärk, inget jag kan hjälpa

som säkert nästan alla vet vid dehär laget så har jag varit inlagd på sunderbyn från igår (22/6) till idag (23/6)..

det började igår när jag inte kunde sova för att jag hade så asont i skallen, sen så vaknade jag klockan 10 av en så sprängade huvudvärk så jag är nära att börja gråta..
sen så var det nåt som var helt galet. jag kunde inte prata, jag kunde inte skriva eller stava.
för jag skulle försöka skicka ett sms till oskar, men jag det jag skickade iväg var inte alls det som jag trodde att jag skrev, sen så skulle jag försöka logga in på min dator, och samma lösenord som jag har haft i 7 år, och som jag vanligtvis kan skriva utan att ens kolla på datorn, gick helt och hållet inte att skriva. jag försökte skriva det i ungefär 5 minuter först, sen så fick jag skriva upp varje bokstav en efter en på en lapp så jag efter det kunde försöka skriva av det..
efter ännu 5 minuters försök tog jag mig äntligen in på datorn..
sen skulle jag svara vad janne hade skrivit åt mig på facebook men det var ju så gott som omöjligt. så jag gav upp, var riktigt nära lipen och bara slängde igen datorn.
jag förstod att det var nåt som inte riktigt stod rätt till..
så jag i paniken försökte slå mammas nummer, men det gick ju inte det heller, men tydligen så gick det att skriva pappas för han ringde jag och sa att något är fel, jag måste ha nåt fel. han säger att han inte kan hjälpa mig för att han är i umeå och att jag måste ringa mamma..
så jag får tag i henne och hon sätter sig på cykeln och skyndar sig till mig.
sen så far vi upp till sjukan.
får prata med en doktor, men när det inte kommer rätt ord ur munnen på en så vill man helst av allt bara vara tyst.

blir några undersökningar sen får man ett besked att jag ska läggas in på sunderby sjukhus.

jag tänker inte skriva allt, inte precis allt. för vissa saker är personliga. vissa saker som bara mina närmaste får veta.
men jag kan säga såhär. jag var rädd, alltså riktigt orolig vissa stunder.
hoppas ni förstår varför jag inte berättar. men det är bara sånt som man inte vill att precis alla ska veta.

jag var riktigt riktigt rädd.
men nu är jag inte rädd längre.
för det visade sig i slutändan att jag hade fått ett rejält migränanfall.
hoppas bara att jag får slippa dom i fortsättningen. för det var verkligen inge kul.
ingenting jag vill uppleva igen..

det var nog det värsta jag varit med om.
ja, det var det..

men jag är hemma nu, och jag är inte rädd längre. så det är huvudsaken.

OCH, tack till min underbara familj, mina vänner och såklart, min absolut bästa pojkvän som har sänt extra tankar till mig. det betyder!  ♥

ha det bra.